Ny journalistik är nyansernas journalistik

Skildring av en viktig epok i Sverige

I boken ”Lasermannen – en berättelse om Sverige” skildras det tidiga 90-talet och den plötsliga våg av främlingsfientlighet och våld som svepte över landet i samband med en förvirrad mans upprepade attentat mot människor som han ansåg inte hörde hemma här. Gärningsmannens berättelse står i centrum för den spiral av händelser som skakade om Sverige och på allvar öppnade debatten kring landets invandringspolitik. Vid sidan om finns partiet Ny Demokratis något röriga inslag i riksdagen och även berättelser från människor och organisationer som påverkades av det spirande hatet och våldet som utspelades under några månader i Sverige.

Samtal med de inblandade som grund 

Författaren och journalisten Gellert Tamas gjorde ursprungligen ett reportage för TV med erkännandet från den dömde John Ausonius i häktet och samtidigt även över 40 timmar av intervjuer med honom för att spegla hans syn på saken. Detta, i kombination med omfattande grävande arbete och samtal med många av de inblandade personerna, ligger till grund för en mycket detaljerad historia om allt från personernas bakgrund och uppväxt till utredningens detaljer och våldets konsekvenser.

Ny journalistik 

Berättelsen är ett typiskt exempel på sk. Ny journalistik (New Journalism), eller att skriva reportage på ett skönlitterärt vis. Den är helt och hållet baserad på verkliga händelser och grundliga intervjuer för att på ett livfullt sätt kunna återge alla nyanser och detaljer. Med en blandning av återblickar, varvade med historik och dokumenterade händelser växer bilden fram, och även en känsla förmedlas av ett folk i skräck och maktlöshet.

Skönlitterärt upplägg med faktainslag 

När gärningsmannen John Ausonius historia berättas finns korta inslag från bland annat journaler hos de psykologer han besökte för att understryka den faktabaserade grund berättelsen vilar på. Senare återges även sådant som polisens dokumentation med noggranna klockslag och detaljer. På så vis återfinns fakta insamlat från alla berättelsens hörn och vinklar vilket ger en något objektiv ton, samtidigt som många delar har värderingar och tydligt framhålls som skrämmande.

Deckarspråk med journalistikens fakta 

Boken ger ett intryck av skönlitteratur och är på många vis mycket lik de flesta deckare i dagens bokhandlar, men detaljrikedomen håller läsaren kvar i verkligheten. För mig är detta litterär journalistik eftersom det är skrivet som vilken deckare som helst, men bakom orden finns samma insamlade material som skulle kunna ligga till grund för vanlig journalistik. En stor skillnad mellan typerna är mängden detaljer som återges, som namn, platser, tankar och åsikter eftersom dessa ofta undanhålls av etiska anledningar i vanliga fall. Dessa kan också i det skönlitterära fallet ändras utan att skada innehållet, därför att de egentligen inte har med den röda tråden att göra. Att hitta på eller ändra i något som påstås vara sanning är kontroversiellt, men enligt min mening inte fel så länge som andemeningen med berättelsen finns kvar. För min upplevelse, och för det jag tar med mig från boken, är det irrelevant vilken gata som besöktes eller vem som sa vad – så länge som jag är medveten om att allt inte nödvändigtvis är renaste sanning.

En viktig genre som förmedlar budskap och känslor 

Den här typen journalistik är viktig i dagens samhälle för att förmedla budskap och nå ut med mer än bara fakta och rubriker. Som sin egen genre inom journalistiken tycker jag att denna är undantagen kravet på grundlig källkritik och andra etiska dilemman, precis som en krönika eller recension är tillåten att vara subjektiv och utan tydliga källor kan Ny journalistik få vara ett sätt att återge en annan version av verkligheten.

Anette Önerud

Stockholm april 2012