Journalistik är inte bara det som återfinns i gammelmedia, inte heller räcker det att lägga till de sociala medierna, eftersom journalistik är beroende av samhället. Det är ett ömsesidigt beroende mellan skribent och läsare, samtidigt som gränsen dem emellan suddats ut och rollerna ibland blivit ombytta.
När samhället förändras påverkas också journalistiken, eftersom den på sätt och vis är samhällets röst och en spegel. Detta syns tydligt om man betraktar journalistiken genom tiden. Då ger den en tydlig bild av vad som var viktigt, hur det framställdes och i vilket syfte.
Journalistik är ingenting som uppfunnits, det har snarare växt fram ur ett behov och ett intresse hos folket. Därför är det just dessa drivkrafter som bör styra utvecklingen.
Med detta i åtanke är det absurdt att förvänta sig att journalistiken ska vara densamma när du avslutar din yrkeskarriär, som när den inleddes. Utvecklingen har sin obönhörliga gång och att kämpa emot tjänar ingenting till. Trots detta tycker jag att även motståndet till utveckling fyller sin funktion, eftersom samhället själv har ett visst motstånd till det nya. En återhållsamhet som på ett sunt sätt räddar oss från de mest dumdristiga utvecklingssprång. I samhället finns alla typer av människor som kräver en journalistik som passar dem, även de gamla som vill ha sin gammelmedia i det skick de är vana vid.
Det har blivit svårt att dra en tydlig gräns mellan gammelmedia och sociala media, eftersom bägge tenderar att dra sig åt den andras håll. Samtidigt är det inte heller nödvändigt med en sådan gräns, eftersom kategorierna inte fyller någon funktion. Riktlinjer för pressetik och liknande varierar ändå, och ansvaret för gränsdragningen ligger till största del hos läsaren. Vi kan själva välja hur vinklad information vi vill ha, och vems åsikter vi vill läsa. En frihet som gör journalistiken mer och mer till läsarens marknad. En förändring som gammelmedia är tvungen att anpassa sig till, vare sig de vill eller inte.
Därför anser jag att det är upp till respektive media att göra sin bedömning av vad som ska publiceras och på vilket sätt. Att FNC följde republikanerna på det sätt de gjorde var ett val från deras sida, som i sin tur påverkar deras trovärdighet och deras varumärke på lång sikt.
Angående framtiden tror jag därför att den för journalistikens del kommer att följa hack i häl med resten av samhällets utveckling, och vi kommer aldrig att sluta behöva och vara intresserade av journalistiken, den kommer bara att finnas i andra former, och det är upp till journalisterna att anpassa sig.
